I oktober 1937 föreslogs det av Werner von Braun och Walter Dornberger, två av Tysklands ledande raketforskare, att en hemlig vapenutvecklingsanläggning skulle förläggas till halvön Peenemunde. Det är här tyskarna bl a kommer att utveckla V1 och V2-missilerna.

Fieseler Fi 103, eller som den populärt kallas V1 (V = Vergeltungswaffe, Vedergällningsvapen). Propagandanamnet Vergeltungswaffe fick missilen av Heinrich Himmler som ett svar på de allierades bombningar av Tyskland.

Sent under 1943 började man att överväga att använda bemannade missiler som precisionsvapen mot prioriterade mål. Pg a en försämrad krigssituation godkändes i mars 1944 projektet av Adolf Hitler. Det bestämdes att Fi 103 skulle användas. Benämnd Fi 103R (Reichenberg).

Fyra versioner planerades initialt:  Fi 103R-I, en version utan motor för inledande flygtester; Fi 103R-II, en version utan motor med plats för två piloter; Fi 103R-III, en motoriserad version försedd med barlast istället för stridskon och den slutliga versionen; Fi 103R-IV, med plats för en pilot och försedd med stridskon.

Tanken var att missilen skulle avskjutas från ett moderflygplan, piloten skulle därefter rikta in missilen mot målet för att sedan lämna missilen med hjälp av fallskärm.

Bemannade provflygningar inleddes i Lärz i september 1944 där versioner utan motor släpptes från Heinkel HE 111. Ca 175 av dessa missiler tillverkades avsedda att användas av 5./KG 200, "Leonidas" Staffel, men den fortsatta utvecklingen och användandet övergavs i oktober 1944.