Michael Wittmann

Michael Wittmann föddes i byn Vogelthal nära Oberpalz den 22 april 1914. Han var bonden Johan Wittmans och hans maka Ursulas första son.

Den 1 februari 1934 anslöt sig Wittmann till Reichsarbeitdienst (Riksarbetstjänsten). Denna organisation skulle hjälpa till vid byggandet av det nya Tyskland. Wittman tjänstgjorde här i sex månader och avslutade sin tjänstgöring den 1 augusti 1934.

Den 26 juni 1935 blev det lagstadgat för alla män mellan 19- och 25 år skulle göra en sexmånaders tjänstgöring i RAD ( Reichsarbeitdienst). Syftet med detta var att sänka arbetslöshetssiffrorna vilket tilltalade den tyska allmänheten.

Den 30 oktober 1934, 20 år gammal, tog Wittmann värvning i armén för en tvåårsperiod. Under nazismregimens första tid var inte allmän värnplikt införd så Wittmann var frivillig när han anmälde sig till tjänstgöring i det 19:de infanteriregementet, 10 kompaniet. Enligt Versaillesfördraget fick Tyskland ha en stående armé inte större än 100 000 soldater. Det innebar att Reichwehr var en elitstyrka med mycket höga krav. Wittmann uppfyllde kraven och efter ett års tjänstgöring befordrades han till Gefreiter den 1 november 1935. Wittman lämnade tjänsten den 30 september 1936.

Den 1 oktober 1936 ansökte Michael Wittmann till SS. Den 1 november blev han antagen och fick SS-nummer 311623. Han tilldelades 92:a Standarte ,1:a Sturm (92:a regementet, 1:a kompaniet). Han var en mönster-nationalsocialist. På sin fritid idrottade han, rekryterade och deltog i tidens politiska massmöten. Jämfört med massmötena var Wittmans första kommendering oglamorös. Han vaktade Wermachts ammunitionsupplag och blev snart uttråkad. Han sökte därför till Leibstandarte SS Adolf Hitler, LSSAH. Det var redan Tredje Rikets mest kända och främsta förband. Tack vare sin militära bakgrund uppfyllde Wittman kraven och antogs.

Han började utbildas den 1 april 1937 vid kadettskolan i Berlin Lichterfelde. I slutet av 1937 fick han bl a utbildning på SdKfz 222 och SdKfz 223 och visade sig vare en utmärkt förare. Wittman placerades i 17 kompaniet, ett pansarbil-spaningskompani. Männen i kompaniet genomgick en intensiv utbildning som gjorde dem till experter. Sommaren 1938 reducerades kompaniet till en pluton.

I oktober 1938 deltog Wittman i inryckningen i Sudetlandet. Han fick sin första medalj till minne av Sudetlandets återförenande med Tyskland. Den 1 september 1939 invaderade Tyskland Polen. Leibstandarte var med redan från början och Wittman, som befälhavare för en SdKz 222, kom snart i strid och fick sitt elddop.

På morgonen den 10 maj 1940 anföll tyska trupper Holland och Belgien för att sedan fortsätta in i Frankrike. Wittmann, som fortfarande kommenderade sitt spaningsfordon, var med.

Efter Frankrikes kollaps förflyttades Wittmanns enhet i juli 1940 till Metz för garnisonstjänstgöring. Där skulle han bli kvar till februari 1941. Under tiden i garnisonen fördelades nytt material, bl a den nyutvecklade Sturmgesschutz III (StuG III). Wittmann utvaldes som chef för en av dessa stormkanoner.

I början av februari 1941 förflyttades enheten från Alsace via Campalung i Rumänien till Bulgarien. 

Den 6 april 1941 inleddes Balkanfälttåget . Jugoslavien angreps, via Bulgarien, och därefter Grekland. Wittman deltog i striderna om Klidipasset som föll efter hårdnackat motstånd. Efter detta kämpade sig Leibstandarte genom Klisswapasset till Korint och Olympia mot hårt motstånd från den grekiska armén. Striderna i Grekland upphörde den 30 april 1941. Efter en vilopaus i Thessalien i maj skickades Leibstandarte genom Jugoslavien till Dieditzlägret för att invänta nästa fas av kriget. Invasionen av Sovjet.

Invasionen, Operation Barbarossa, inleddes den 22 juni 1941. Men Leibstandartes krig i Sovjet började först i juli 1941. Den 12 juli anfölls Wittman av 18 sovjetiska stridsvagnar. Wittman, som var en begåvad krigare, slog ut sex av dessa. Resten flydde i oordning. Det var Wittmans första överlägsna seger och visade hans stora begåvning som befälhavare för ett pansarfordon. Direkt efter det att de kommit tillbaka till enhetens högkvarter blev Wittmann inkallad till Josef (Sepp) Dietrich där han dekorerades för sin bragd med Järnkorset, 2:a klass.

Den tyska framryckningen längs Svarta havet började i augusti 1941. Den 3 augusti, vid operationer kring Uman, blev Wittmann sårad för första gången. StuG:en blev träffad av en kanonprojektil, som inte trängde genom pansaret, men eftersom Wittman stod upp genom luckan träffades han av granatsplitter i ansiktet. Han erhöll den 20 augusti "Bandet för sårade soldater i svart" för detta.  Wittman stred vid Sasselje och Novij Bug den 10-17 augusti och intog den 19 augusti Kherson. Vid striderna om hamnstaden Kherson inträffade något bisarrt. Wittmans stormkanon, tillsammans med en annan, kom i strid med en fientlig kanonbåt och en U-båt. Kanonbåten sänktes men verkan av elden mot U-båten är okänd. Wittman hade nu förstört tio fientliga stridsvagnar. För sina bragder tilldelades nu Wittman den 8 september Järnkorset, 1:a klass. Han ansågs nu som batteriets främsta stormkanonbefälhavare.

Den 17 november inleddes anfallet mot Rostov. Staden intogs först efter hårda strider. Den 21 november tilldelades Wittman Pansarstridsutmärkelsen i silver tillsammans med en befordran till SS-Obersharführer

Leibstandarte gick i vinterställning längs floden Stambeck. Stormkanonbatteriet förlades till Taganrog. Därifrån rekognoserade stormkanonerna österut och norrut. Stridsvagnsstrider var sällsynta eftersom Sovjet vid denna tidpunkt hade ont om stridsvagnar. Ändå steg Wittmans segersiffror till 25 stridsvagnar och 32 pv-pjäser.

I februari 1942 förstärks det åderlåtna batteriet till en bataljon. Detta åstadkoms med hjälp av nytillskott från Tyskland samt förflyttning av ett batteri från Waffen-SS-division Viking. Som ett resultat av förstärkningen rekommenderas Wittman till officersutbildning i början av 1942. Han lämnar bataljonen i juni för att utbildas vid SS-Junkerschule i Bad Tölz. I september lämnar Wittman skolan som pansarinstruktör

Den 28-årige Wittman var nu plutonchef i SS-pansarreservbataljonens 2:a kompani. Wittman befordrades vid den här tidpunkten till SS-Untersturmführer.

På juldagen 1942 förflyttades han till Fallingbostel där det 13:e tunga stridsvagnskompaniet bildades. De utrustades med Tigerstridsvagnar. Men Wittman blev besviken. Varje Tigerkompani har några Panzer III. Eftersom Wittman hade erfarenhet av den typen av fordon blev han tilldelad en Panzer III och inte en Tiger.

Han försummade dock inte att påtala att han ville föra en Tiger istället. I mars 1943 uppnådde han sitt mål och stod för första gången i tornet på en Tiger som befälhavare.

Den 5 juli 1943 inleddes Wittmans karriär i Tigern med  operation Zitadelle. I de följande striderna framstod han som ett oöverträffat äss. Han stormade batterier, upptäckte skickligt dolda pv-pjäser och besegrade ständigt fiendens stridsvagnar. När första dagen var slut hade Wittmann och hans besättning förstört åtta fientliga stridsvagnar och sju pv-pjäser. Den 7 juli förstörde Wittmanns Tiger ytterligare sju stridsvagnar och 19 pv-pjäser. Den 8 juli två stridvagnar och den 9 juli sju stridsvagnar till. Tidigt på morgonen den 12 juli, avancerade LSSAH mot Prokhorovka. Historiens största pansarslag hade nu börjat! Tack vare sin tur och skicklighet undkom han oskadd. När Wittman tvättade sitt krutstänkta ansikte efter slaget hade han förstört 30 stridsvagnar, 28 pv-pjäser och två artilleribatterier.

Den 29 juli 1943 användes 13:e kompaniet till att bilda schwere SS Panzer Abtelilungen 101, som sedan var knuten till Leibstandarte. I augusti 1943 förflyttades Leibstandarte till Italien för återupprustning och ockupationstjänst. I oktober, efter starten av den sovjetiska höstoffensiven, förflyttades Leibstandarte återigen till östfronten. Vid den här tidpunkten bytte Wittman också sin tiger med nr 1331 till en med nr S21.

Wittmans framgång fortsatte på senhösten. Den 21 november  Brusilov överraskade han fientliga stridsvagnar i ett uppmarschområde vid Brusilov. I sammandrabbningen förstörde han tio sovjetiska stridsvagnar och sju pv-pjäser. Ytterligare tre förstördes samma eftermiddag.

Den 9 januari 1944 begav sig Wittmann tillsammans med två andra Tigrar ut på ett rekognosceringsuppdrag i närheten av Berdichev. De upptäckte, angrep och slog ut tio fientliga stridvagnar. Av dessa slogs sex ut av Wittmanns Tiger

Efter strider den 13 och 14 januari kunde Wittmann rapportera att han totalt sett hade slagit ut 88 fientliga stridsvagnar. För detta fick han den 14 januari riddarkorset. Även Bobby Woll, Wittmanns skytt, fick riddarkorset. Officiellt fick Woll inte sitt förrän den 16 januari men mottog utmärkelsen samtidigt som Wittmann.

Den 15 januari 1944 beordrades pansarförband ur divisionerna Leibstandarte och Das Reich nordväst mot Ljubar. Framryckningen stoppades dock av eld från pv-pjäser och granatkastare. Under två dagars strider förstörde Wittman sex stridsvagnar, 20 pv-pjäser, 60 kanoner, 32 lastbilar och otaliga andra fordon.

Den 16 januari erhöll Wittman och Woll (Wittmans skytt) riddarkorset. Woll var den första stridsvagnsskytt som erhöll utmärkelsen. Woll var mer framgångsrik än någon annan stridsvagnsskytt under striderna vintern 1943-1944. Fram till den 8 januari hade han förstört 80 stridvagnar och 107 pv-pjäser. Woll spelade en viktig roll för Wittmans framgång.

Wittmans otroliga bragder passerade inte oförmärkta, han blev en nationalhjälte. Den 2 februari 1944 kallades han till Adolf Hitlers högkvarter i Rastenburg. Wittman mottog riddarkorset med eklöv ur Adolf Hitlers hand.

Under en paus i striderna gifte sig Wittman med Hildegard Burmester den 1 mars 1944. Wittmans bröllopsvittne var hans skytt, Bobby Woll.  Det var en nazistisk tillställning. När en domare hade vigt paret fick Wittman Mein Kampf i present. SS-Sturmbannführer Penn höll ett tal om den teutoniska livsfilosofins betydelse.

I april 1944 besökte Wittman Henschelfabriken i Kassel, talade till de anställda och tackade dem för deras arbete med att producera Tigerstridsvagnen. Under sitt besök i fabriken så såg också Wittman den senaste modellen av Tiger I Ausf E.

I maj 1944 återförenades Wittman med sSSPzAbt 101 som var stationerade i området kring Lisieux i Normandie. Leibstandarte ingick i en pansarreserv som omfattade även 12 Waffen-SS Division Hitlerjugend och Panzer Lehr Division. Den 6 juni fick Wittman en ny stridsvagn med nr 205

Wittmans vila blev kortvarig. Den 6 juni landsteg de allierade i Normandie. . Från den 6 till den 12 juni förflyttade sig sSSPzAbt 101 mot den allierade invasionstyrkan. På vägen reducerades Wittmans kompani till sex Tigerstridvagnar av allierat flyg. Han skulle nu uppnå bestående ryktbarhet. Morgonen den 13 juni 1944 fanns Wittman vid Villers-Bocare där han överrumplade ett brittiskt förband som hade stannat för frukost. Inom kort hade Wittman och Woll förstört 12 halvbandfordon, 3 lätta och 6 medeltunga stridsvagnar. Wittman skyndade tillbaka efter tre Tigrar och en Panzer IV. Kl. 8 fick Wittman en rapport om fientliga stridvagnar på vägen mellan Caen och Villers-Bocage. Wittman såg från sin dolda position en brittisk pansarbataljon och en truppfordonbataljon avancera mot Villers-Bocage. Omedlbar handling krävdes. Wittman kunde inte kontakta sina andra stridsvagnar. Istället körde han ensam mot britterna och gav eld i farten. Det snabba angreppet delade kolonnen. Från 80 m håll förstörde Wittman 4 Sherman Firefly och körde sedan längs kolonnen på 10-30 m avstånd och sköt framför sig. Inom kort hade han slagit ut 12 stridsvagnar. Bataljonen av pansartruppfordon utplånades nästan helt. De efterföljande tyskarna tog ca 130 fångar men Wittman fortsatte i förväg in i staden Villers-Bocage.

Vid Hotel du Bras d'or förstörde han ännu en Sherman och möttes sedan av flera fiendestridsvagnar vid utfarten från staden. Han vände sin Tiger och körde tillbaka längs huvudgatan. Där träffades han av en granat från en pv-pjäs som förstörde en drivkugge. Ändå förstörde han alla fiendefordon inom skotthåll och skingrade förbandet.

Wittman fortsätter själv berättelsen: "Vi övergav stridsvagnen med alla vapen vi kunde bära men förstörde inte stridsvagnen som jag hoppades kunna återta. Jag tog mig till nästa division 15 km därifrån. Vi gömde oss för fientliga stridsvagnar, vi hade inga pv-vapen så vi tvingades låta dem passera. Jag rapporterade till divisionen. Det efterföljande motanfallet krossade fienden och vi intog staden. Merparten av pansarregementet och en skyttebataljon förintades."

Hans chef, Sepp Dietrich, berömmer honom i en rapport: Wittman gick till fots omkring 15 km norrut till Panzer-Lehr-divisionen. Med 15 av divisionens Panzer IV begav han sig mot Villers-Bocage. Wittman och hans Tiger förstörde merparten av en brittisk kolonn. På eget initiativ och med stort personligt mod avvärjde han ett hot mot hela 1 SS-pansarkåren. Vid den tidpunkten fanns inga reserver tillgängliga. Till dags datum har Wittman förstört 138 fientliga stridsvagnar och 132 pv-pjäser med sin stridsvagn"

undertecknat
Dietrich, SS-Obergruppenführer, Panzergeneral der Waffen-SS

För den otroliga bragden, det största antalet pansarfordon förstörda av en stridsvagn under en dag, erhöll Wittman riddarkorset med eklöv och svärd.

Den 8 augusti 1944 körde Wittman in i sin sista strid. Hans stridsvagn angreps av överlägsna brittiska styrkor. En direktträff sprängde bort tornet. Wittman och hans besättning dog omedelbart. Krigshistoriens största stridsvagnsäss var död.

Wittman begravdes på La Cambe kyrkogården - nära platsen för segern vid Villers-Bocage - en passande viloplats för en outtröttlig krigare.