1933 gav Hitler order om skapandet av ytterligare en Stabswache, en vakt avsedd för hans personliga behov, sammansatt av pålitliga SS-män som skulle stå under hans personliga befäl. Den 17 mars 1933 skapade Josef (Sepp) Dietrich i Berlin en beväpnad avdelning bestående av 120 speciellt utvalda SS-män varav några tidigare varit medlemmar i Stosstrupp Adolf Hitler - Stabswache Berlin. Dessa utgjorde kärnan till vad som sedan kom att bli Waffen-SS.

Två månader senare utökades Stabswache Berlin med tre kompanier och  döptes om till SS-Sonderkommando Zossen, och ytterligare tre kompanier bildade en ny enhet, SS-Sonderkommando Juterbog.

Den 31 augusti 1933 hölls ett massmöte för att fira nazisternas makttillträde, känt som Parteitag des Siegers. Detta ansågs vara ett bra tillfälle att formellt erkänna Adolf Hitler SS-standarte. SS-Sonderkommando Zossen, och SS-Sonderkommando Juterbog slogs samman och belönades av Adolf Hitler med äran och rätten att bära en armbindel med texten "Adolf Hitler" kring vänstra uniformsärmen. Det nybildade förbandet fick den officiella titeln SS-Leibstandarte Adolf Hitler. Den 9 november, på 10-årsdagen av kuppen i München, svor männen i Leibstandarte en speciell ed som band dem till Adolf Hitler personligen. På det sättet skapade Adolf Hitler ett väpnat förband som var ansvarigt för honom allena - en helt författningsvidrig handling - och detta utan minsta viskning av protest från generalernas sida, ett pretorianiskt garde som stod över både partiet och staten.

Parallellt med skapandet av Leibstandarte etablerades också ett antal SS-avdelningar i nyckelstäder såsom Hamburg, Dresden, München, Ellwangen och  Arolsen. Under 1933 och 1934 reorganiserades och utökades dessa avdelningar utifrån samma mönster som Leibstandarte. Efter "De långa knivarnas natt" i juli 1934 bestämdes det att Leibstandarte skulle utgöra ett fullt utrustat regemente. I oktober 1934 bestämdes det att det också skulle bli fullt mekaniserat

Samtidigt rekryterades SS-män som vakter till de fängelser och koncentrationsläger som började anläggas runtom Tyskland under 1933. Dessa män, under befäl av Theodor Eicke bildade kärnan i SS-Totenkopfverbände. Eicke reorganiserade och utökade sina Totenkopfverbände till fem Sturmbanne (bataljoner): I Oberbayern, II Elbe, III Sachsen, IV Ostfriesland och V Brandenburg.

Den 16 mars 1935 meddelade Adolf Hitler att han återinförde allmän värnplikt (ett direkt brott mot Versaillesfördraget). Samma dag utfärdade han också en order om bildandet av SS-Verfügungstruppe (disponibilitetsstyrka), en fullt militariserad formation vars avsikt var att fungera som grund för en SS-division.

Den 1 oktober 1936 skapades en tillsynsorganisation för Verfügungstruppe inom SS-Hauptamt för att övervaka administrationen och den militära utbildningen. Som chef för den nya organisationen valde Himmler Paul Hausser, en av de få professionella högre officerare som anslutit sig till SS.

Ett av Paul Haussers första steg var att samla de utspridda bataljonerna av Verfügungstruppe  i två regementen: Deutschland i München, under befäl av Standartenführer Felix Steiner, och Germania i Hamburg, under befäl av Standartenführer Karl Demelhuber.

I slutet av 1937 hade Verfügungstruppe växt till tre stora regementen, en kommunikationssektion och ett ingenjörskompani. Samtidigt hade Eicke genomfört en omorganisation av sina fem Stumbanne. De blev nu tre Standarten (regementen). De kallades Oberbayern, Brandenburg och Thüringen. De var stationerade i Dachau, Oranienburg (Sachsenhausen) och Frankenbergd. Thüringen förflyttades senare från Frankenbergd till koncentrationslägret Buchenwald i Weimar.

Den 12 mars 1938 besatte Tyskarna Österrike. i samband med detta blev Hitler mer mottaglig för argument om en ökning av storleken på Verfügungstruppe. Följaktligen skapade Himmler ett regemente till, Der Führer. Regementet var till stora delar sammansatt av österrikare och var stationerat i Wien och Klagenfurt. Ett nytt Totenkopfstandarte bildades också, Ostmark,  vilket förlades till Linz. Ostmark försåg senare koncentrationslägret Mauthausen med vakter. Bildandet av ett fjärde standarte gjorde att Totenkopfverbände nu hade en styrka på ca 8 500 man.

I en hemlig förordning av den 17 augusti 1938 fastställde Hitler, bland många andra saker, Verfügungstruppes fredstida styrka:

1 högkvartersstab
Leibstandarte SS Adolf Hitler (motoriserad)
3 regementen (Deutschland, Germania och Der Führer)
2 motorcykelbataljoner under en regementsstab
1 ingenjörsbataljon
1 kommunikationsbataljon
1 medicinsk enhet

Den fredstida styrkan hos dessa enheter skulle vara samma som hos arméns motsvarigheter.

I början av sommaren 1939 besökte Hitler, tillsammans med Himmler och andra höga officerare från Armén och SS,  för första gången en stridsövning som genomfördes av  Verfügungstruppe. Hitler blev imponerad. Som ett resultat av detta godkände han bildandet av den första SS-divisionen. För att göra detta möjligt fick OKH (Oberkommando des Heeres) order av Hitler att förse Verfügungstruppe med material nödvändigt för att bilda ett SS-artilleri regemente. Pg a den nära förestående invasionen av Polen sköts dock bildandet temporärt upp.

Efter kampanjen i Polen accepterade Hitler en ökning av Verfügungstruppe till tre divisioner och att Leibstandatre förstärktes. De tre regementena (Deutschland, Germania och Der Führer) formade Verfügungsdivisionen. Leibstandarte blev ett förstärkt motoriserat regemente. Men med dessa reorganiseringar hade Himmler tömt sina reserver av utbildad personal. Nyrekrytering kom inte ifråga då utbildningen hade tagit för lång tid i anspråk med tanke på kampanjen mot Frankrike.

Himmler, som var både Reichführer SS och chef för polisen bestämde sig för att flytta personal från Totenkopfverbände och ordningspolisen. I oktober 1939 flyttades tre regementen från Totenkopfverbände, ett antal veteraner från Verfügungstruppe, poliser och reservister från  Allgemeine SS till en nybildad division, SS-Totenkpfdivisionen. Samtidigt togs tusentals ordningspoliser till SS-Polizeidivisionen.