Mellan 1939 och 1945 kan man mäta antalet pistoler som användes av Tysklands krigsmakt i miljoner. Den tyska industrin kunde aldrig tillfredsställa efterfrågan. Krigsmakten använde därför ett otal olika typer av pistoler, både av inhemsk- och av utländsk tillverkning.
Som ett exempel på behovet kan anföras att 1940 skulle en infanteridivision ha 1 100 st. 1944 skulle samma infanteridivision ha 1 981 st, en motoriserad division skulle ha 3 222 st, en pansardivision skulle ha 3 317 st, en fallskärmsjägardivision skulle ha 3 810 st. Största konsumenterna var Waffen-SS vars pansardivisioner skulle ha 4 064 st.
Nästan i alla fall så var dessa pistoler halvautomatiska i motsatts till revolvrar. Pg a de tyska vapentillverkarnas skicklighet i att tillverka den här typen av pistoler så uppfattades revolvrar av krigsmakten som föråldrade redan 1908. Bara i extrema undantagsfall användes revolvrar.
Pistole Modell 08
Pistolen som kom att symbolisera tyska pistoler, Pistole Modell 08 eller i dagligt tal "Lugern". Det fanns åtminstone 35 varianter och ett otal undervarianter till dessa. P 08 var en arméversion av en modell beställd av den tyska flottan redan 1904. År 1900 hämtade George Luger idéer från en pistol konstruerad av Hugo Borchardt redan under 1890-talet. Utfrån dessa och egna idéer konstruerade han en pistol avsedd för 7,65 x 21mm Parabellum ammunition som såldes till Schweiz. Efter den schweiziska modell 1900 såldes den över stora delar av Europa med tidig produktion i Deutsche Waffen- und Munitionsfabriken (DWM) i Berlin. Produktion innan 1918 ägde också rum på licens i statligt ägda Könglich Gewehrfabrik Erfurt. En av de förändringar som introducerades med P 08 var att pistolen anpassades för 9 x 19mm Parabellum ammunition som utvecklats av DWM 1902. För export producerades den fortfarande med kaliber 7,65mm. Många av dessa skulle, med "hjälp" av annekteringar och ockupationer, hamna i den tyska krigsmakten. Den huvudsakliga nackdelen med denna pistol var att stora delar av mekanismen var oskyddad för väder och vind. Den komplexa mekanismen gjorde också pistolen tidkrävande vid tillverkning och därmed också dyr
|
|
|
Pistole Modell 08 |
En variant var Artillerie Modell 14 eller P 08/14 med en längre pipa, 203mm att jämföra med den vanliga på 101mm. Den kunde ha ett extra magasin rymmandes 32 patroner (detta magasin användes också till Maschinenpistole 18/1). Ett annat sikte kom tilll användning när trähölstret kopplades till den vanliga pistolkolven och därmed förvandlade pistolen till en slags karbin.
|
|
|
Artillerie Modell 14, P 08/14 |
Trots sina brister inte bara bibehölls pistolen som 1920-talets standardpistol för Reichswehr utan man fortsatte att producera den både inom och utom Tyskland. Den mesta tillverkningen i Tyskland under denna tiden var begränsad till kaliber 7,65mm enligt stadganden i Versaillesfördraget. Runt 1930 hade ansvaret för produktionen övergått till Mauser-Werke AG i Obendorf-am-Neckar där produktionen till krigsmakten fortsatte till mitten av 1942. 1939 gjorde man den bedömningen att andra, mer moderna, pistoler var att föredra framför P 08 men eftersom produktionen var igång så fortsatte man.
Mauser C/96
