Redan innan första världskriget hade det experimenterats med bepansrade fordon. Syftet var att, med hjälp av förbränningsmotorer,  öka rörlighet och eldkraft hos infanteriet.

Ställningskriget i början av första världskriget, som var ett resultat av användandet av kulsprutor och taggtråd, gjorde användandet av  tidigare lättrörliga enheter såsom kavalleriet omöjligt. Detta medförde att en lösning på problemet aktualiserades. Ett fordon som kunde korsa skyttegravar, genomtränga taggtrådshinder och som var osårbart för kulspruteeld var lösningen. Men hur lösa detta? Ett förslag om att sätta en bepansrad kaross på ett Catterpiller-chassi framlades.

Under täcknamnet "Tank" började de första prototyperna tas fram. I augusti 1915 var de första prototypen - "Little Willie" färdig. Obeväpnad vägde den 18 ton, hade hög tyngdpunkt och dålig markfrigång. Men värre var, stridvagnen klarade inte av att korsa skyttegravar på ett acceptabelt sätt. Modellen blev förkastad.

Den andra prototypen - "Big Willie" - med det numera klassiska rombformade utseendet, togs fram. 1916 var testerna av denna typ färdiga och betraktades som så framgångsrika att 100 fordon beställdes.

Nu med beteckningen Mark I var detta den första stridvagn som användes i strid. Den 15 september 1916, i det första slaget vid Somme. Stridsvagnen var så tekniskt opålitlig att fjorton fordon inte ens kom till utgångsläget. De flesta av de andra gick sönder under slaget, körde fast eller blev utslagna av fientligt artilleri. Trots att det första försöket rent operativt blev ganska misslyckat så såg man en potential i den här typen av fordon.

England fortsatte att utveckla dessa fordon där Mark III t ex fick tjockare pansar som ett svar på att Tyskland nu börjat utveckla pansarbrytande ammunition.

Den 20 november 917 genomfördes den första stora pansarattacken i slaget vid Cambrai där 400 Mark IV användes. Attacken visade de fördelar man hade av att samla sina stridvagnar i ett koncentrerat angrepp.
 

Även fransmännen producerade vid den här tidpunkten stridsvagnar. En av första världskrigets mer lyckade konstruktioner var Renault FT17 som producerades i mer än 3 000 exemplar. Det var en av de första stridvagnar som hade ett torn roterbart 360°. 480 av dessa stridvagnar användes vid ett motanfall nära Soissons i juli 1918. Det moderna i konstruktionen bevisas kanske av att fordonet var i tjänst under hela andra världskriget då tyskarna använde konfiskerade stridvagnar bl a till bevakningsuppdrag och gatustrider.

Som svar på ententens användande av stridsvagnar påbörjade tyskarna en egen utveckling vilket resulterade i Sturmpanzerwagen A7V. Ett "monster" vägandes 33,5 ton, med en 57 mm kanon och sex kulsprutor. Vagnen bemannades av en besättning på 18 personer och hade en markfrigång på 40 mm! 100 fordon beställdes i november 1917 men bara ca 20 stycken blev producerade. Sitt tillkortakommande visade den när den först användes i mars 1918. Vagnen tenderade att bli efter det infanteri den var konstruerad för att stödja!